French Realist/Impressionist Painter and Sculptor, 1834-1917 French painter, draughtsman, printmaker, sculptor, pastellist, photographer and collector. He was a founder-member of the Impressionist group and the leader within it of the Realist tendency. He organized several of the group exhibitions, but after 1886 he showed his works very rarely and largely withdrew from the Parisian art world. As he was sufficiently wealthy, he was not constricted by the need to sell his work, and even his late pieces retain a vigour and a power to shock that is lacking in the contemporary productions of his Impressionist colleagues.  Related Paintings of Edgar Degas :. | Dance doing pose | Ballet Rehearsal | Landscape_2 | At the Cafe Chateauden | Women,on a Cafe Terrace (san16) |
Related Artists:
lennart nilsson
1992, intestines of a new-born baby . colour photograph. lennart nilsson photography ab, stockholm
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Claude Joseph Vernet
Claude-Joseph Vernet (14 August 1714 - 3 December 1789) was a French painter. His son, Antoine Charles Horace Vernet, was also a painter. Vernet was born in Avignon. When only fourteen years of age he aided his father, Antoine Vernet (1689-1753),[1] a skilled decorative painter, in the most important parts of his work. The panels of sedan chairs, however, could not satisfy his ambition, and Vernet started for Rome. The sight of the sea at Marseilles and his voyage thence to Civitavecchia (Papal States' main port on the Tyrrhenian Sea) made a deep impression on him, and immediately after his arrival he entered the studio of a marine painter, Bernardino Fergioni. Slowly Vernet attracted notice in the artistic milieu of Rome. With a certain conventionality in design, proper to his day, he allied the results of constant and honest observation of natural effects of atmosphere, which he rendered with unusual pictorial art. Perhaps no painter of landscapes or sea-pieces has ever made the human figure so completely a part of the scene depicted or so important a factor in his design. In this respect he was heavily influenced by Giovanni Paolo Panini, whom he probably met and worked with in Rome. Vernet's work draws on natural themes, but in a way that is neither sentimental or emotive. The overall effect of his style is wholly decorative.[2] "Others may know better", he said, with just pride, "how to paint the sky, the earth, the ocean; no one knows better than I how to paint a picture". His style remained relatively static throughout his life. His works' attentiveness to atmospheric effects is combined with a sense of harmony that is reminiscent of Claude Lorrain.